@MajorHeading[Skatten som inte fanns] Dar fanns en gang tva man som bodde i en liten by i norra Sverige. De var bagge tva fattiga och hade var sin fru och nagra hungriga barn. Ekonomin var dalig pa den tiden, och de hade svart att tjana tillrackligt med pengar. En kvall traffades de pa byns hotel. De satte sej vid ett bord och borjade prata om liv och jobb och sadant dar. "Jo, livet ar svart. Aven nar man ar fullt sysselsatt, far man knappt pengar till mat och skor. Jag onskar att min drom vore sann." Sa den forste, som hette Hans. "Jag med." Sade den andre, "trots att jag sjalv ar skraddare, ar min frus klanning alltid trasig. Om jag bara kunde hitta huset som jag dromde om, skulle jag vara lycklig." "Ho ho" skrattade Hans, "sa du har ocksa dromt om en skatt! Mitt problem ar att jag vet precis vilken stad det var i, men jag har ingen aning om hur huset sag ut, bara att skatten ligger under en stor ek framfor huset." "Skatter ligger jamt under stora ekar. Dar ligger min ocksa. Jag kan forestalla mej huset, men staden? Nej Och alla de vackra parlorna! Det fanns en som var stor som min hand, och ljust bla. Och sedan..." "Va?!" stonade Hans. "En som var ljusbla? Det finns inga parlor som ar blaa!" "Nej, det ar de inte. Men det har ar en drom. Jag dromde om en som var ljusbla och hade en liten flack. Jag..." "Med en liten flack?!? Du sa inte en liten GRA FLACK, va? Jag dromde om en sadan parla. Och det fanns ocksa en ring av vitt guld." De tystnade och tittade pa varandra. De borjade fundera sa har: 'Om det kunde vara sant att skatten verkligen finns, och om jag kunde hitta den, sa skulle jag bli rik! Och han sa att han vet var staden/huset ligger...' "Vad sa du da? Hur sag huset ut? Jag undrar om det kunde vara samma hus..." "Nej, du sa att du bara dromde om stan, inte huset. Ja, huset var typiskt for omradet i den dar stan. Vilken stad var det, som du sa?" "Ah, stan, ja, det var, det var.... Asch, jag kommer inte ihag namnet just nu. Om DU kunde vara snall och beskiva huset for mej, kanska kunde jag komma pa stadens namn igen." Da glodde Hans pa den andra (som hette Olaf). Han begrep att han trodde, han ocksa, att skatten mojligvis fanns, och ville ha den for sej sjalv. 'Na', tankte han, 'han kommer inte att fa reda pa stadens namn av mej. Da vore jag allt du. Men jag maste lura honom att beskriva huset...' "Ha ha," sa han, "Ar det inte lojligt att vi ar sa dumma, som tror att skatten verkligen finns! Vi drommer om skatten bara darfor att vi sa garna vill bli rika. Det finns ingen." "Na, dar har du ratt." tillade Olaf och drack ur sin ol. "En till" ropade han till Varden, "Och en till min van!" De drack var sin ol, och pratade om andra saker. Nar olen var slut, bestallde Olaf mer. Sedan bestallde Hans mer, sedan Olaf, osv, tills de var jatte berusade, bada tva. Hela tiden tankte de bara pa skatten, och tyckte att de skulle kunna lura varandra nar de blev lite fullare. Men, nar det var dags att stanga vardshuset, hade de inte lyckats och trasade ivag. Arbetet gick trogt nasta dag forstas, men de brydde sej inte om det. De kunde bara tanka pa skatten. De traffades igen nasta kvall, och forsokte igen att dra ur den andra hemligheten -- och lyckades inte. De hade valdsama huvudvark nar de jobbade nasta dag. Det fortsattade likadant i flera veckor. De blev vana vid huvudvark och trotthet, och det gick samre och samre med jobbet, men att ge upp var otankbart. De beskrev hus och stader for varandra, men fick igen aning om hur de sag ut. De kunde val ha dott, om inte Hans mor hade kommit pa besok till hans fodelsedag. Hon hade tankt sej att overraska honom med ett roligt kalas, men nar hon markte hur usel han sag ut, blev hon rasande. Vad har du gjort med dej sjalv?! Jag kom tio mil for att halsa pa, och du haller pa att bega sjalvmord! Du ar sa smal -- jog tror inte att du har atit nanting, och usch! -- du luktar illa! Dricker du sa mycket nu for tiden? "Men mamma, pengarna maste hittas! Jag..." Borjade han. "Det ska du ej! Jag tar hand om saken nu! Icke dricka -- Icke roka, Icke spela med dina kamrater tills dess du blir ren och har gjort allt det har arbetet! Hon pekade ut tyger och andra saker som lag ofardiga runt rummet. Hor du, mej, din lymmel? Hon skrek och vred om hans nasa. Hans klagade och klagade, och till slut fick han forklara historien om den glomda skatten, men det hjalpte inte. Han var tvungen att jobba och halla sej i huset hela dagen. Sa smaningom kom han ifatt med arbetet som vantade. Utan att han visste det, gick hans mor bort till Olafs mor, som bodde i en liten by nagra mil darifran, och berattade for henne allt som hade hant. Hon blev arg, hon ocksa, och gick till sin son for att tvinga honom att jobba liksom Hans. Tva manader senare var allting som forut. De jobbade hart, fran morgon till kvall, och hade ledigt pa sondagarna for att dansa pa kalas och ga till krykan. De blev vanner igen och glomde bort allt det dar med skatten. Manga manga ar senare kom en droska korande in i byn. Droskan hade problem men ett av hjulen och stannade i byn for att reparera. Den rike mannen som agde droskan tog in pa Stora Hotellet medan en drang korde droskan till Olafs verkstad. Eftersom mannen hade brattom, och betalade bra for att ha det fardig sa snart som mojligt, kom Hans for att hjalpa sin van. Drangen hjalpte till lite grand och de pratade med varandra. Drangen sa att de kom fran en by tjugo mil darifran. "Ho ho" sa Olaf, "det ar just den byn som jag dromde om, for sa manga ar sen." "Ar det det?" fragade Hans. Han vande sej mot drangen och fragade om kanske herrens hus var blamalat med en stor ek framfor. "Nej" svarade drangen, "men det var blamalat innan eken blaste ner och herrn fann den stora skattan. "Tank," fortsatte han, "att jag kunde ha kopt skjulen sa billigt forra aret! men..." Da markte drangen att de tva mannen sag sa hapna ut. "Om vi bara hade kommit overens...." "Jo, om vi bara hade gjort det." De tystnade alla tre for ett ogonblick. Hans tittade ut genom fonstret. "Tror du att det kommer att regna ikvall?"